Kjell Andersson

Färjestaden, Öland, Sweden

torsdag 10 mars 2011

Världsrekordet stod sig

Personligen tycker jag att det är kul med personer som vågar anta utmaningar. Däremot får jag nässelfeber av personer som säger att "de gaur inte" (kalmaritiskt uttryck, som står för "det går inte").Så när jag fick förfrågan om jag kunde ge en kille lite löptekniska råd inför ett världsrekordförsök på 100m islöpning och dessutom vara barfota, så var jag direkt på.
Så i tisdagskväll mötte jag Joakim i löpargången på Fredrikskans. Rent löptekniskt fanns det mycket att rätta till, men om man dagen efter skall göra ett världsrekordförsök kan man inte göra för många justeringar. Men med ett avslutande 100 meterslopp i minusgrader och i ganska hård motvind, stannade tidtagaruret på 13,2 sekunder, tror jag att förhoppningen om ett världsrekord infann sig hos Joakim.
Men enligt rapporter blev Joakims tid 18.9 sekunder och den gamla noteringen 17,35 står sig fortfarande. Men bara tanken att vara barfota på is, får mig att rysa.






















Islöparen Joakim

Backspegeln?

Hur konstigt det än låter. Igår togs en bit bort och idag har alla bitarna fallit på plats.
Kommer nu i fortsättningen att använda backspegeln mer sparsamt. Istället kommer jag se till att framrutan blir klar och tydlig.

måndag 7 mars 2011

Första inlägget och allt har sin ......!


Vaknade i natt med en molande tandvärk. Jippi!!! På morgonkröken i väntan på att få en akut tandläkartid, blev det trots allt en morgonpromenad med Casper. Vi tog som vanligt en sväng ner mot sundet. Sundet har fortfarande har ett istäcke täckt över sig, men det börjar faktiskt att spricka upp lite här och där i istäcket. Kan det vara så att det börjar att våras?
Visst är det en bit kvar till att gäddorna leker i vik och vass. Och att solen går ner bakom Sjöbloms dass. På vägen hem på vår promenad hörde jag både blåmes och talgoxe sjunga. Man kan då fråga sig varför sjunger fåglarna helt plötsligt? Själva sången fyller två funktioner. Dels så använder hanen sången för att attrahera honan under parningsperioden, dels är sången viktig för hanen och ibland för paret tillsammans för att försvara och vidmakthålla sitt revir.
Min slutsats blir då att när hanfåglarna bryter vintertystnaden för att locka till sig honorna, ja då är det början till vår.
Tror inte att det är lång tid kvar tills att vi sitter längs husknutarna med uppknäppta jackor, med kaffekoppen i handen för att samtidigt hinna med att lapa sol ifrån vårsolens varma strålar.
Vi kommer att gå en skön tid till mötes!! Men allt har sin början.

Blåmes
(Parus caeruleus eller Cyanistes caeruleus)



Talgoxe
(Parus major)